Usch, jag tittar på trean, en dokumentär om barnbantning. Jag är helt chockad. För det första för att flickorna (det verkar mest handla om flickor.. No suprise..) är helt medvetna om kalorier å fettförbränning, å att dom bryr sej om att vara smala.. För det andra är jag helt förstummad eftersom deras föräldrar (det är bara mammor som ställt upp hittills i programmet.. hmm..) TILLÅTER sina döttrar att hålla på. En 12-åring som vill passa i kläder för en 8-9-åring för att det anses "bra" att man har mindre storlekar på kläderna.. Alltså.. Alltså.. *lost words* Det handlar ju om växt, som de påpekar i programmet. Det är inte HÄLSOSAMT för en tolvåring att ha en nioårings klädstorlek..!! Jag är helt förstummad. Å en annan liten flicka som räknar kalorier i all mat. Men det verkade mest vara för att "verka vuxen".. Hon verkade inte riktigt ha nån koll på vad det innebar med för lite eller för mycket kalorier. Men där ser man hur mycket föräldrarnas beteende å åsikter spelar roll.. Å om man som förälder håller på att tjata om vikt, träning, kalorier å bantning, så är det ju självklart att barnen tar efter.. Det smittar av sej på dem.. Klart att man kan (och ska!) förespråka motion å att röra på sej å äta hälsosamt, men det måste ju dras en gräns där. Att banta är INTE att vara hälsosam. Å det är inget som en 12-åring ska veta nånting om. Dessutom fick tolvåringen i programmet sminka sej, ta på sej en urringad kortkort klänning å gå på "klubb"..!!! Jag fick inte ens ta på mej mascara förrän jag började sjuan. Kortkort har jag nog aldrig haft, men det har inte lockat heller..
Tro det eller ej, men en gång i tiden var jag smal. (även om det räknas som "normal" i dagens samhälle) Men det berodde nog mer på att jag utövade tre olika sporter, å hade träningar alla dagar utom en i veckan.. När jag fick mitt blåsljud tillbaka, å senare bröt revbenen, då hade konditionen sjunkit så mycket att jag sprang tills jag svimmade på en fotbollsmatch. Då gav jag upp. Jag orkade inte kämpa så otroligt hårt för att komma tillbaka, dessutom fanns det mer i livet än sport just då. Efter det har det bara "gått utför", å idag är man stor som en flodhäst. Å ja, jag vet om det. Men det är ingenting som jag inte försöker göra nånting åt. Vi äter hälsosamt i hög grad här hemma nu, därimot har träningen blivit eftersatt, eftersom jag lagt all energi å ork å glädje på min dotter istället. Jag har satt mej själv i andra hand det sista året, men snart ska det bli ändring på det oxå.. Jag kommer ALLTID sätta min dotter i första rummet, å mej själv nånstans därefter, men med mer fokus på mej själv.. Träningen är på gång. Men det är okej, för det är inte bantning, min dotter lider inte nämvärt av att jag är överviktig just nu, å jag är lycklig i livet. Spelar ingen roll att jag är tjock å fet, jag prioriterar inte annorlunda för tillfället.. Jag håller på att omvärdera mitt liv, å samlar kraft å energi att orka både vara hälsosam (å på så sätt antagligen gå ner i vikt) träna, å vara en lycklig människa och mamma.. Det kommer det kommer..
Men jag kommer ALDRIG att låta N börja räkna kalorier å banta å klä sej som en tjugoåring när hon är tolv år.. Det kan hon glömma direkt. I det här hemmet ska vi jobba stenhårt på att lära ut hälsosamma saker, å att man får vara som man är, å vara stolt över vad man åstadkommer i livet, och inte fokusera på vikt å bantning. För i det långa loppet så är det inte det som är viktigt. Man kan må bra ändå, utan att leva upp till massa normer å samhällets hets. Bantning skadar mer än det är nyttigt. Det är min åsikt.

Nu ska jag titta vidare på programmet å förfasas ännu mer över "dagens ungdom".. Jag ska titta noga efter vad de säger å gör, å minnas detta, för jag vill inte att min dotter ska få det tänket barnen i programmet har. Detta är hårresande. *skaka på huvudet*

Detta blev långt, å säkert trist för er att läsa, men jag kände att jag behövde få ösa ur mej lite.. Å vad är bloggen till för, om inte för att få ventilera lite..? =P