Alltså, jag råkade klicka in mig på aftonbladet.se å läsa om den där Katrin Zytomierska, som har så himla starka åsikter om barn å barnuppfostran.. I vanliga fall kan jag ignorera henne, å bara låta bli att läsa hennes dumma inlägg. Men nu slumpade det sig så att jag råkade läsa ändå. Om att hon tycker att det borde vara barnfritt på restauranger å cafeer under rusningstid. För barnen skriker, smular å barnvagnarna är ivägen å blöjbarn kanske helt plötsligt börjar stinka. Ungefär här steg mitt bloddtryck, å efter detta så läser jag att hon tycker att barnfamiljer borde visa hänsyn för andra. *morr* Varför ska inte andra visa hänsyn till barnfamiljerna då? Varför ska inte restauranger å cafeer tvingas byggas så att det finns barnvagnsparkering, kanske en egen "hörna" för barn (a la McDonalds liksom..) å plats för ALLA..? Jag tillhör väl den där mammagruppen som mer än gärna "släpar med mig mitt barn" på cafe, även i rusningstrafik. Jag har personligen aldrig stött på någon som öppet visat att jag inte är välkommen med barn å barnvagn, men man vet ju aldrig vad folk tycker å tänker. Jag brukar faktiskt försöka undvika de mest "barnvagnsfientliga" ställena om möjligt, väljer gärna ett lugnare ställe, om det finns. Men jag undviker ju inte cafeer å restauranger för det. Å är jag eller N hungriga, så tar vi närmsta ställe. Vare sig det är "passande" eller inte..
Jag skulle iofs aldrig få för mig att ta med mig N till en "finare" restaurang, men det är mest för hennes skull, å inte för andra gästers. Hon skulle få dötråkigt, å det skulle nog inte finnas nämvärt på menyn för henne, å det skulle vara bortkastade pengar. Men om någon annan har en bäbis med sig (för små barn är ju lite lättare att ha med sig till sånna ställen..) så blir ju inte jag upprörd för det. Barn skriker. Barn smular. Barn leker. Barn lär sig. Hur ska de kunna lära sig hur man uppför sig om man aldrig gick ut med dem? Det sociala spelet, de normer som finns i samhället, hur ska barnen kunna uppfatta sånna "oskrivna" regler om de inte utsattes för dem..?
Dessutom är jag nu helt för offentlig amning. Innan N tyckte jag det var.. inte osmakligt.. men jag tyckte liksom synd om barnen lite. Jag tyckte inte att det var nåt fel med offentlig amning, men jag tyckte väl att mammorna kunde försöka välja sina platser, å låta barnen få lugn å ro. Det tycker jag fortfarande. För nu har jag egen erfarenhet av det. Å jag vet att många bäbisar behöver lugn å ro, N behövde ha någonting över sig så hon inte låg å kikade på allting runtomkring å blev störd av alla intryck. Det tyckte jag att jag kunde "ge" som hänsyn till de andra som var på cafeet eller restaurangen oxå, så jag brukade ha en sjal med som jag hängde över oss. (oftast, när inte amningshjärnan orsakade glömska å den blev kvar hemma..) Men även utan sjal så behövde ju N mat. Det var liksom inte förhandlingsbart..

Åh, jag blir så irriterad på alla personer som tycker att småbarnsföräldrar borde lämna hela sitt sociala liv, att man ska visa hänsyn till alla, men aldrig kräva hänsyn tillbaka, att barnvagnar bara är till besvär för alla å personer som har allmänt barnhat. Å föräldrahat. Å barnvagnshat. Å smulhat. Varför kan inte alla bara få vara..?